Ja en ledig dag blev det. Men vi hann träffa svärfar och ha soff mys igår.

Nu är det lördag och grabbarna hade sina larm ställda fast de är lediga för attkomma ut i skidbacken så tidigt som möjligt. Upp göra matsäck åt dem och fixa så de får en bra dag i backen mina älskade söner.

Sitter nu med lite reflektioner snurrande i mott huvud, vår kära svärmor gick ju bort i måndags och det känns så klart jobbigt för alla inblandade. En av mina svägerskor har kanske tagit det lite hårdare, ev beroende på att hon är lite extra kännlig som person. Pratade med henne om detta igår och då frågade hon mig om känslan av hopplöshet någonsig går över, jag sade att det lättar men försvinner aldrig helt.

Den stora skillnaden är dock att när min fat gick bort så var jag bara 17 år gammal och kännede väldig bitterhet att han fick lämna oss så tidigt. Pappa var blott 39 år gammal när han gick bort och lämnade ett stort hål i mig som person. Sörjer det kommer jag på mig att göra ganska ofta jag har ju trotts allt fått förda mina barn utan pappa och gift mig utan min pappa. Jag menar det finns ögonblick i livet då man tar för givet att man skall ha sina föräldrar med sig så är det bara.

Så lite tröst för min svägerska är ändå att svärmor har ju haft ett bra liv, sett en massa barnbarn komma till världen och i alla fall två barn som gift sig. Inte mycket men ändock en lite tröst.....

Ja sorg är något jobbigt men som allt annat så får man lägga det i bagaget och växa med det.

Jag saknar fortfarade min far oerhört mycket och gråter för min förlust då och då men samtidigt när andra har sorg kan jag förstå hur det känner lite i alla fall, för sörjer det gör vi alla på olika sätt.

Ha en underbar dag nu för nu skall jag ivär och pyssla om lite patienter med behov.......